Jag säger som Rita i tv-serien med samma namn: Jag är yngre än jag ser ut, äldre än jag verkar. Lite så är det nog med mig också, jag fyller 43 i maj och känner mig max 3o.
Oftast tänker jag inte alls på min ålder om jag ska vara ärlig, men ibland blir man påmind om hur åren går och där och då har jag svårt att förstå hur det gått så fort. Som idag till exempel när jag läste att det var 25 år sedan Pretty Woman hade premiär. 25! Som jag tyckte om den filmen, såg den på bio 3 gånger minst. En av dessa gånger satt det en äldre dam i stolen bredvid som under inledningen av filmen vände sig mot mig och väste förfärat – Du vet att det inte är Julia Roberts riktiga kropp det där va? Bara huvudet är hennes, kanske inte ens det! Något som jag och min kompis skrattat åt en mängd gånger sedan dess :).
1984 köpte jag min första singel för egna pengar, det var Nena och jag var 12 år gammal. Samma ålder som min dotter är idag, och när vi berättar för henne hur vi lyssnade på musik förr. LP – skivor, Walkmans med antiskak, band med låtsnuttar från Tracks mm. Ja, då får hon samma förfärade uttryck som damen på bion för 25 år sedan. Va, hade ni inget spotify? Lika roligt varje gång ♥
Ja det var tider det! :-)
/ En annan 43-åring.
Men visst var det Nilla :).
Superbra text och jag känner så igen mig i allt du skriver, det går så fort…! Hade också en STOR crush på Pretty Woman (25 år sedan!) och har precis som du reflekterat över skillnaden idag och barnens tonårstid med musik och vår. Jag är några år äldre än du, och börjar faktiskt få ångest för att passera 50, har aldrig tidigare haft problem med ålder på pappret jämfört med hur jag känner mig.
Tack för allt du delar, tankar, bilder och tips! Du och Weronica är fantastiska i bloggsfären:-)
Stort tack för dina fina ord om min och W:s bloggar, vi blev så glada :).
50 kommer bli galant, det är det nya 30 vet du <3.
Kram Kram