Astrid fyller 6 år på onsdag, ett gigantiskt kliv enligt henne själv. Nu måste hon använda inte bara en hand, utan två händer för att visa upp sin ålder. Åh så hon längtat, det är bara hon och ett barn till kvar nu som inte fyllt 6 år i hennes klass. Men även om födelsedagen är en stor dag så är besöket från Den Store Röde än mer efterlängtat. Jag är så lycklig över att hon fortfarande tror på tomten, att ingen vuxen eller äldre barn som sitter inne med svaret på huruvida han finns eller inte talat om för henne att han kanske ändå inte finns. Den 23: december ställer vi ut gröt och pepparkakor till den hårt arbetande tomten och som tack lämnar han ett fint paket. De andra paketen, de som ligger under granen kommer från nära och kära.Idag postades den eget ihop plitade önskelistan, så nu är det på gång. Hon vet att man får önska sig precis hur mycket som helst, men man kan inte få allt. I dessa dagar är det även ljuvligt att vara mamma och pappa, vid minsta tjat så behöver man bara säga Tomte så är hon åter igen foglig som ett lamm :).Hur är det hemma hos er, tror barnen på tomten? Om inte, när slutade de tro?
Jag trodde på tomten hur länge som helst! Inte att jag fick alla paketen från honom, det visste jag att min familj köpte, men att han fanns och kom på julafton var något jag verkligen trodde på! Jag tycker det är skönt när barn tror på tomten och när de vuxna vågar låta barnen tro på tomten. Allting behöver ju inte vara så verkligt!
Nja….. jag är kluven. När yngste sonen var 2 skulle farmor prompt vara tomte och jag har aldrig sett en mer vettskrämd unge. Att göra det mer som du beskriver köper jag däremot – ställa fram mat och vips så kommer det en säck med klappar! Men att ha en verklig figur med läskig mask som kommer på besök, nej tack!
Miss Marie: Det var samma här, trodde lääääänge på tomten. Jag var säker på att han bodde “där uppe där det alltid är kallt “med sin Tomte-mor och alla Nissarna. Min mamma och pappa var lite stand by nissar som hjälpte till med paketen som låg under granen. Lite samma som vi gör med Astrid nu får jag en kännsla av. Så sant, allt behöver inte vara vekligt, se bara på tandfén och enhörningar :)./nina: Vi kör mer på kännslan av en tomte, när det är julafton och paketen ska delas ut så har vi inte haft någon tomte som haft dolt ansikte utan det har varit en familjemedlem som haft tomteluva. Men spänningen att skriva önskelista och det magiska med att ge tomten gröt och sedan mottaga en fin klapp där det står Från Tomten på det är en tradition som jag hoppas att vi kan få behålla några år till.
Vad gulligt :O)
Vad härligt med lilla Astrid! Våran Elliot som snart är nio år tror fortfarande påtomten men visst ser vi att han filosoferar mycket kring om han verkligen finns. Men än så länge har han inte uttalat för oss att inte tomten finns. Vi har aldrig haft en tomte med anknytning till familjen. Inte ens jag själv vet vem tomten är varje år…Tack för din mysiga blogg!
Min 6 åring är nog lite lite skeptisk men hon säger inget, man märker det bara ;-) 3 åringen tror stenhårt & är rätt rädd för tomten tyvärr, f.ö för alla utklädda personer.Vi har exakt som ni, att vi sätter ut gröt till tomten den 23:e en teckning eller brev från barnen till hnm & morhgonen därpå är de ersatta av varsitt paket. Vill inte att de tror att ALLA paket är från tomten för det är de ju verkligen inte…
Det det beror nog på vem som är tomte. Sätter man ut gröt och liknade saker så ser man ju aldrig tomten då är det lättare att tro. Har man en tomte på julafton, någon som barnen inte känner är det så mycket roligare tycker jag. Morfar får inte var i år igen utan helst en granne som året dessförinnan….
Min sexåring avslöjade tomten när han var fyra. “Det var ju Farfars granne!”. Men på något sätt lyckades vi dock få honom att tro att det finns en riktig tomte ändå. Men att det fina i kråksången är att man inte kan veta VEM som är den riktiga tomten, eftersom ibland träffar man utklädda tomtar. I affärer, på TV, på julmarknader osv. Och nån av dem kan ju faktiskt vara Den Riktiga Tomten! Än så länge funkar det, och jag tycker det är mysigt så länge han tror. Ifjol hyrde vi in en tomte och vi har bokat honom i år också. Och det är garanterat ingen han känner!
Här tros det på tomten på fullaste allvar. Förra julen genomskådade han farmor när hon var tomte, men han var övertygad om att den riktiga tomten hade sagt till farmor att hjälpa till :)
Själv ville jag låta mina barn tro på tomten, men förra veckan kom min 6 åring hem från skolan och sa att allting var påhittad tomten och tandfen och allting annat.När jag frågade vem som hade sagt det så sa han att han bara vet det :)
Min 5-åring tror på tomten men det börjar bli lite jobbigt med alla kniviga frågor han ställer : hur gammal är tomten, vad händer om tomten blir sjuk, kan tomten dö, är tomten äldre än farfar etc etc i all evinnerlighet. Känns också lite fel att “ljuga” så när hans frågor är så allvarligt ställda. Jag nästan hoppas att han kommer genomskåda tomten detta år så man slipper ljuga mer…
Min son (4 år) tror fortfarande på tomten. Han frågade mig häromdagen, hur tomten kommer in med julklapparna, på kvällen när alla sover. Jag svarade, genom skorstenen. Då säger han, helt panik slagen “men mamma, då kan han ju fastna där!” :))) Sedan lägger han till “vi måste ringa honom och säga att han måste vara försiktig!” Jag sa att tomten svarar inte i telefon, men man kan skriva till honom :)
Vi hade tomte en jul när jag var liten (då var jag 8 år) och vi visste såklart att det var grannen. Enda anledningen till att han kom var att den familjen ville ha min pappa som tomte och så gjorde de ett byte. Värsta julminnet är detta, tom. värre än när jag hade influensa. Haha. Människan ville aldrig gå, han satt hos oss i timmar, det var nästan så vi började fundera om han trivdes bättre hos oss… ;) Någon mer tomte blev det inte förrän det blev syskonbarn i familjen, nu kör vi stenhårt på riktig tomte som kommer och lämnar varsitt paket och sedan skyndar vidare… =)
Alla: Tack så mycket för alla era frina berättelser om hur ni gör med tomtens besök hemma hos er. Även om jag är vuxen och känner till alla detaljer kring denna man så är det sannerligen något magiskt över tomten fortfarande tycker jag :).
4-åringen och 7-åringen tror stenhårt på tomten. Båda vet ändå att ibland måste mamma och pappa hjälpa till att köpa julklappar eftersom tomten inte hinner med att fixa allt åt alla och de vet att ibland är det någon som klär ut sig för riktiga tomten hinner ju inte vara överallt. 9-åringen är lite kluven, hon vet inte riktigt om hon ska tro på tomten eller inte.
Vår son på 7 år tror fortfarande på Tomten. Samtliga julklappar är från Tomten. Vi har inga under granen – allt göms undan. Nu har jag börjat få lite – och inte så lite heller – dåligt samvete för detta “lurendrejeri”. Hur länge ska man hålla masken? När är han “för stor” för att tro på Tomten? När bör han få veta Sanningen? Och hur arg och besviken blir han när det uppdagas att allt var en bluff, att det inte finns någon Tomte? Hur har vi kunnat lura honom….. i flera år?!?!(Själv trodde jag nog också på tomten tills jag var 7-8 år. Minst. Hemligheten avslöjades av en olyckshändelse, då min kusin råkade försäga sig när vi tittade på film från någon tidigare jul.)
Hej!Här hemma hos oss tror barnen på Tomten – så till den grad att de “tröstar” mig och maken när vi tycker att de önskar sig för dyra saker, med att de ska önska sig det av Tomten i stället!! *så snällt*Barnen är 7 1/2, 6 och 3 1/2 år gamla.(Mamman är snart 36 och tror oxå att Tomten finns!!!)Jag har precis hittat till din blogg, ska bli skoj att läsa vidare! Jag gillar det jag hittills sett!