Måndag, alla är friska och krya. Hand och tanke går åter samman och dottern var leksugen som få. Vi steg upp tidigt, åt frukost, borstade tänderna och flätade håret. Hoppade in i bilen och poppade järnet med hjälp av Kate Ryan. När vi anländer till dagis så står där endast 1 bil, noll leksugna kids i sikte … Börjar ana oråd. Vi går fram till huset och öppnar dörren, där klistrad på insidan sitter en stor orange lapp med texten: 19/5 är dagis stängt pga studiedag.  Jaaaammmennjuuuusttjjjaaa! De visste jag ju, men det föll bort i minnet efter som vi varit hemma en vecka. Attans så pinsamt, mamman med noll koll!Astrid: Jamen det var ju väntat, du brukar ju gå men med skydden på fötterna också. Du måste lära dig att lyssna mamma! Det är viktigt att lyssna!Ridå!Not to self: Den där almanackan du köpte, börja använda den!

Astrid är åter hemma med feber, denna gång med tillhörande snuva. En av hennes favoritsysslor är att bjuda in pappan till sin frisörsalong och idag så har han tålmodigt suttit på fotpallen och låtit sig vattenkammas och disskuterat eventuellt byte av färg eller kanske vill du ha flätor? Pippi-look? Efter att ha fixat och donat ett längre tag så får dock frisören lite huvudbry:- Vi får nog ta mer vatten här, håret här bak står upp som en parodi!Hon böjer fram sitt lilla huvud och frågar undrande:- Har min herre möjligen problem med virvlar?

Astrid har tröttnat på att killarna knuffar henne och drar henne i håret (så som pojkar som inte vågar krama gör) och har nu grunnat på ett sätt att sätta p för detta utan att slåss eller säga dumma saker. Så efter mycket grunnande så kom hon härom dagen på lösningen, ett ciat från Ankeborg fick det bli. Så nu för tiden om det dras i håret eller knuffas då spänner Astrid ögonen i dem och säger:- Du är en bluff, men Jag är tuff!Ty man ska använda och välja sina ord! : )

Igår kom Astrid springande med en superfin teckning, den var full med hjärtan och högst upp i spretiga bokstäver stod det: Till Mama. Efter att vi tittat på alla hjärtan och färger så tänkte jag att vi kanske kunde ta en genomgång av hur man stavar till mamma.Mamman: Vet du, mamma det stavas med två m.Astrid: Va?Mamman: Jo man stavar ordet mamma med två m, inte ett.Astrid springer iväg och hämtar tidningen Mama och pekar på namnet:Astrid: Ska vi slå vad?Så med en klubba i potten var det bara för mamman att erkänna sig besegrad …. För den här gången!

Idag är första dagen i år som jag känner av pollen, eller känner av och känner av jag är helt klubbad. Täppt och ögon som tåras ideligen. Inget smink denna morgon bara djupa suckar och prat om Clarityn. Astrid hakar på och suckar hon med:Moi: Alltså mamma ser ut som hon skulle kunna göra reklam för allergimedicin, Suck!Astrid: Suck! Ja …. Men mamma, vilken bild är du då? Före eller efter?

Sedan Astrid var baby har jag väckt henne genom att smeka hennes hår och viska: Vad är det här för en liten tjej som sover så gott på söta örat? Fråga mig inte varför, det har bara blivit så. I morse tyckte Astrid att det var mammans tur att bli väckt så hon klappade mamman på huvudet och viskar:- Vad är det för en söt liten mamma som ligger här och drar sig i örat?Även om det var lite tidigt för min smak, jag hade gärna dragit mig i örat lite längre så var det ett mysigt uppvaknande denna fredag! : )

Härom dagen gick jag och Astrid igenom massor av bilder för att välja ut de som ska skickas iväg för förstoring, vi hittade då dessa två som Astrid fick från dagis i höstas när hon slutade på den gamla avdelningen. Den första bilden är från hösten hon skolades in, ack så hon led den lilla. Vi hade hört så många fina historier om barn som älskade dagis att det slog oss inte att våran tjej inte skulle göra det, det fanns helt enkelt inte på kartan. Men så var det, hon grät vid lämning och var sedan tyst hela dagen för att vara superarg på oss hemma om kvällarna. Dessutom gick hon från att somna och sova själv till att pappa måste ligga bredvid. När bilden togs så hade de gulliga fröknarna fyllt på lite vatten i en mini-pool och alla de andra barnen plaskade runt och busade, Astrid blev hysterisk …. Många gånger var jag beredd att ge upp, men så kom våren och med den en ny tid. Förälskelsen till dagis kom krypande under tidig vår och med framtagandet av de små gula cyklarna var den ett faktum. Jag kommer ihåg den här dagen när kortet togs, det var första gången jag hörde henne skratta på dagis och det var första gången hon inte ville följa med hem. Lycka!Dessa två kort är Astrids absoluta favoriter, så trots den dåliga kvalitén så återfinns de snart på väggen hemma hos oss. Bitterljuva minnen när de är som bäst! : )Bild: Privata.

Jag var så på min vakt, jag har skrattat högt åt alla tokigheter både på bloggar samt notiser i tidningar. Hela dagen passerade och jag var säker på att ingen kommer att sätta dit mig i år inte ….. Eller?Det lilla radhuset, kl 16.37.Astrid: Hejsan svejsan mamma! Vet du vad jag gjorde i dag?Mamman: Nix, vad gjorde du i dag? (Anar oråd)Astrid: Jag tvättade händerna innan jag åt mellis!Mamman: Men åhh så glad jag blir, då har du lyssnat lite på mamma i alla fall då?(Köper detta med hull och hår, stolt hinner jag bli också)Astrid: Apjil, apjil din dumma sill …..Ridå!Nå, har någon av er blivit lurade i dag då?