Efter några misslyckanden så SKA det bli lycka i år. Vi ska äta vår egna färskpotatis i midsommar. Läser på och drömmer mig bort en smula. Jag är löjligt peppad inför detta projekt. Kul!Bild och info från en specialtidning som gavs ut av Allers för nybörjare i trädgården. Det blev bara ett nummer av den tidningen, men ack så bra det nummret blev. Blädder Blädder :).

Som jag skrev i inlägget tidigare så planerar vi att göra det fint på baksidan under våren. Slow Gardening kommer att vara till stor hjälp när det kommer till diverse odlingar. Och denna bok tror jag mycket på till själva utformningen. Med namnet: Personliga radhusträdgårdar av Christel Kvant torde den passa perfekt för jobbet :).

Radhusträdgårdar är små och förutsättningarna för deras utformning är likartade. Därför kan det när man flyttar in i ett nytt radhusområde kännas svårt att få till något som känns personligt. Men i områden som funnits några år kan man se hur varje trädgård utvecklas åt sitt eget håll.Vi har ungefär dubbel yta baksida nu i det nya radhuset jämfört med det förra. Det är dock fortfarande rätt litet. Och precis som det står skrivet i bokbeskrivningen så ser det lika ut för oss alla i området. Det ska bli mycket spännande att se vad grannarna hittar på med sina baksidor också. Om jag uppfattat det hela rätt så är det många som ska återställa efter omdränering.

Troligen så prioriterar vi inte stenlagd gång och växthus denna gång :). Växthus är annars något jag drömt om länge. Ett som ser ut som det på bilden, svart stål med klara fönster. Härligt! Något som ligger lite närmare i tid är ett hörn eller kanske en stor blomlåda där blandade (läs tåliga) blommor i olika färger och storlekar samsas. Jag drog igång en sådan låda första året i förra radhuset också, men jag valde blommor på utseende allena. Gick så där ;).

Den här bilden gillar jag mycket. Trädgårdarna ser både privata och personliga ut trots att de ligger så tätt. Avskilda med hjälp av höga och täta häckar. Radhusen på bilden ligger i Helsingborg och är byggda i Engelskstil. Snyggt!Bild: Pressbilder från nordstedt.se.

Dottern är hos morfar & mormor och jag passar på att ligga i soffan och läsa ikapp i tidningshögen. I tre av fem tidnigar läser jag om boken Slow Gardening av Alys Fowler, det ser jag som ett omen. Det är dax för vår lilla trädgård att ta form nu. Den ska få gro i mina tankar i takt med att den uppenbarar sig under snön. Det ska bli mycket spännande att se vad man kan göra med denna plats som vi fortfarande mest skådat under snö.

På baksidan av vårat förra radhus försökte jag odla vackra växter och örter i 5 år ungefär, sen gav jag upp då hettan tog alla växter utom maskrosorna redan i juli. Då vi bodde nära en stormarknad för växter så köpptes de flesta plantorna där, vet inte om det var det som var boven i dramat. Men denna gång ska jag plantera från frö eller sticklingar istället. Gå tillbaka och börja om, göra rätt. Jag ser att detta med trädgården tar samma väg som med maten för mig. Först så har jag haft en “det blir som det blir” – attityd till det hela. Men på senare år vill jag vara med och skapa, vill veta dess bakgrund. Mer närodlat blir det inte :).

Den här boken presenterar mängder av praktiska förslag på hur du bit för bit blir en gör-det-självare med gröna fingrar. Det handlar om jordförbättring, frön och förökning, återvinning och återbruk, hur man skördar och komposterar, planerar och väljer växter. Du får veta vilka växter som trivs var och hur du hanterar skadedjur utan att skada miljön. Dessutom presenteras ett antal kreativa byggprojekt som till exempel en kallbänk av gamla lastpallar, kompostbehållare och balkonglådor.Åh så kul detta ska bli. Vår baksida har nämligen ingenting idag, där finns bara lite gräs. Ingen uteplats, inga buskar nada. Efter en omdränering förra året blev inget återställt så det är ett vitt ark som möter mig/oss när det är dax. En ynnest i detta fall :).Slow Gardening blir bok ett av två som jag ska hålla mig till. Jag återkommer med den andra boken i veckan.Bild: Pressbilder från nordteds.se samt kludd av mig.