Härom dagen gick jag och Astrid igenom massor av bilder för att välja ut de som ska skickas iväg för förstoring, vi hittade då dessa två som Astrid fick från dagis i höstas när hon slutade på den gamla avdelningen. Den första bilden är från hösten hon skolades in, ack så hon led den lilla. Vi hade hört så många fina historier om barn som älskade dagis att det slog oss inte att våran tjej inte skulle göra det, det fanns helt enkelt inte på kartan. Men så var det, hon grät vid lämning och var sedan tyst hela dagen för att vara superarg på oss hemma om kvällarna. Dessutom gick hon från att somna och sova själv till att pappa måste ligga bredvid. När bilden togs så hade de gulliga fröknarna fyllt på lite vatten i en mini-pool och alla de andra barnen plaskade runt och busade, Astrid blev hysterisk …. Många gånger var jag beredd att ge upp, men så kom våren och med den en ny tid. Förälskelsen till dagis kom krypande under tidig vår och med framtagandet av de små gula cyklarna var den ett faktum. Jag kommer ihåg den här dagen när kortet togs, det var första gången jag hörde henne skratta på dagis och det var första gången hon inte ville följa med hem. Lycka!Dessa två kort är Astrids absoluta favoriter, så trots den dåliga kvalitén så återfinns de snart på väggen hemma hos oss. Bitterljuva minnen när de är som bäst! : )Bild: Privata.
Åh lilla snuttan….. Vilken tur att det blev bra och roligt tillslut :)kram!
Vilken söt liten historia och en sån tur att den slutade lyckligt!
Stämningsfullt & Linnéa: Ja den slutade väl denna historia, sedan länge älskar hon dagis och vill i princip aldrig gå hem! :)Kram
Åh, lillskruttan. Första bilden är så otroligt sorgsen…jag får ont i hjärtat och blanka ögon bara av att läsa. Skönt att det vände!
Åh, vilken rörande historia.Nu blev jag litet orolig.I höst ska mina myrorbörja skolas in…/V
vilka fina bilder och vilken ångest det måste ha varit!!! för henne och er. jag blir (i mitt tokhormonella och -emotionella tillstånd) alldeles tårögd bara av att läsa om det… skönt att det är ett minne blott!
Hanna: Ja fy, det var tur att jag inte fick den bilden då när det var som värst utan att jag fick båda i efterhand. Idag Älskar Astrid dagis, men det var en tuff start.Vicktoria: Nej då, inte bli orolig inte! Som sagt de flesta barn älskar ju dagis från första stund. Och dina är ju två dessutom, kommer att gå kanon! :)fru a: Jo, det var riktig ångest. Mycket funderande hit och dit om vad jag kan göra för att underlätta för den lilla, men det gav sig till slut och det är jag idag så evigt tacksam för.