Eftersom jag tyckte mycket om filmen Underbara Älskade så hade jag stora förväntningar på nya filmen Änglavakt när vi slog oss ned i soffan igår. Jag får lov att sluta med sånt nonsens och nollställa mig inför filmer, för oftast är det ju så att man (i alla fall jag) blir besviken. I Underbara Älskade så fanns det tydliga linjer genom filmen, man drogs med och följde handlingen lätt som en plätt. I nya filmen Änglavakt, var jag lost fler gånger än en. Man varför? Hur tänker de nu? Och maken fick svara så gott han kunde stackarn.

Men trots att den var lite kärv denna så finns det något här, något som lockar till eftertänksamhet även idag. Som förälder är det lätt att få empati för paret i filmen. Att någonting händer ens barn är den värsta mardrömmen tänkbar. Man undrar hur man själv skulle reagera, men ber om att aldrig behöva uppleva.Ett citat från filmen som jag ska försöka bära med mig mer i vardagen är:

Jag är nog lite som Ernst i filmen, jag vill ha förklaringar till det mesta. Vill veta hur det kommer sig. Och är dålig på att lämna saker åt slumpen. Det ska jag jobba på.Snubblar ni över Änglavakt så se den med hjärtat. Då är den bra.Bild: Eget collage med bild från discshiop.se.