Long time, no blogg. Jag hade hoppats på ett helt annat inlägg idag än detta. Ett JIPPIE-inlägg, men det blev inte riktigt så. I korta drag så hittade vi ett hus i mitten på sommaren, för ca 1 vecka sedan var det budgivning på det och vi vann. Kul? Absolut, i ca 2 min för sedan visade det sig att de inte ville sälja sitt hus till det priset [som var över utropspriset] sedan dess har vi kastats mellan hopp & förtvivlan då vi försökt få till en affär. I fredags gick det inte längre, vi gav upp. Ridå. Platt fall för mig, morr & väs för maken. I helgen har jag gjort som jag gör i dessa lägen, jag har ältat. Jag är ju bra på det som bekant. För att sluta älta och bli snäll och glad igen har jag ätit massor med choklad och plöjt boxar med Entourage, Ari äger :). Nu tar vi nya tag, vi letar vidare yet again. För det ska vara roligt att köpa hus, annars kan det gott vara.Denna bild sitter på min anslagstavla i arbetsrummet, jag älskar den enkla sänggaveln med texten: The evening of my best day. Så snart jag får plats med en sänggavel så ska jag göra en egen inspirerad av denna. Tills dess finns texten endast i mitt hjärta och det är inte fy skam det heller.Bild: Scannad liten bild från gissningsvis Sköna Hem.
Åh vad tråkigt. Och surt. Och irriterat. Förstår om ni är besvikna och arga.Men, utfallet går ju inte att påverka själv så det är väl bara att ta nya tag igen – lycka till!
Mrs. b: Visst är det så, det är mycket lite man kan göra själv i dessa situationer. Till viss del kan jag förstå säljarna, men visst känns det trist. Men det var någon mening med detta också, det tro jag stenhårt på.Tack!
Åhh vad tråkigt!Men en dag hittar ni huset som kommer bli ert…..för detta var nog inte meningen att ni skulle ha. Även om det känns tråkigt nu.Tänk så här….detta leder er ett steg närmare det huset som verkligen kommer att köpa. Lycka till med letandet.Kram Lina
Ah, jag vet hur hemskt det är! Man hoppas och önskar så innerligt, sen blir det bara platt fall:(Men allt sker av en anledning, vi fann i förra veckan vårat drömhus. Efter 2 års letande, i november går flytten:) Så håll ut, snart står ni där i erat egna perfekta hus!
Usch vad tråkigt! Men när ett hus blir erat då är det meningen att det är det huset ni ska ha:) Då var alla andra inte tänkta för er helt enkelt *försök till peppning;)* Underbar bild, jag gillar verkligen den där sängaveln alltså:) Ha det fint Kram Mia
Fy vad trist! Vi letade hus väldigt länge innan vi köpte vårt första och ibland fick vi ta paus när det bara blev jobbigt att gå på visningar varenda helg. Hoppas ni hittar “ert” hus snart.
Äh, vad tråkigt med huset! Att älta ett tag är bra, även om man inte kan få svar på varför. Ni får ta nya tag när ni orkar.
men när ni hittar huset tror jag att du kommer att vara glad att det inte blev det här utan just det
Åh jag förstår precis hur du känner (har varit där). Det finns inte så många hus till salu per år som man verkligen går i budgivnig på, kanske bara ett. Man känner sig SÅÅÅ besviken. Har man dessutom bestämt sig för att bo i vissa områden och helst i en viss typ av hus, ja då krymper marknaden. Letar ni efter en viss typ av hus eller fungerar mexitegel också? Berätta gärna om era husplaner.
Jag känner verkligen med dig! Är också i husletartagen och ett par hus har gått oss förbi, ett av dem var “vårat hus” sen några år tillbaka…men som sagt, man kan inte göra så mycket. Jag försöker också tänka att “det finns en mening i allt”, det känns lite lättare så ibland. Kram på dig!
Alla: Tack så mycket för alla peppande kommentarerna, de värmer! Jag tror också att vårat hus kommer att dyka upp, förmodligen när man minst anar det. Men problemet är att inte engagera sig känslomässigt innan affären är klar. Engagerar man sig inte, ja då kan man nog inte leta efter nytt boende. Det kommer att komma, bara en fråga om tid och hur många nitar man ska gå på under resans gång.
Kram
Linnéas skafferi: Heja er, grattis i massor till den nya bostaden :).
Flisans mamma: Ja det är just det som försvårar det hela, vi vill till ett speciellt område här i stan. Detta på grund av att vi vill komma närmare Astrids skola och kompisar. Hur exakt huset ska se ut om jag får önska vet jag inte. Men jag är nog öppen för det mesta vid det här laget :). Vi har dock sagt att det inte får vara ett allt för stort renoveringsobjekt då vaken jag eller Johan har kunskapen eller lusten att börja om från början. Inte heller vill vi att det ska vara för litet, vi vill kunna leva och umgås utan att det blir på tok för trångt som här.
I övrigt så är det ju sånt som radonhalt också avgörande tycker jag. Finns det höga halter i marken? Vad är huset byggt av osv.
Svårt att få pusselbitarna på plats helt klart :).
Så tråkigt, samma sak hände oss i juni så jag vet verkligen vad ni känner. Man blir så arg på mäklare och säljare – alla inblandade. Sätt inte ett för lågt utropspris om ni inte tänker sälja liksom… Men man kommer över det och letar vidare. Vi har inte hittat något, men vi håller ångan uppe. Vi är ju lika lyckliga i en lägenhet, även om det skulle passa oss bättre att bo i hus nu.kram
Bor i en drömlägenhet, men resan dit var kantad av historier liknande din. Det blev bra till slut – bättre än vi någonsin trott. Hoppas att det kan vara en tröst. Ge inte upp Helena.