Jag tycker så mycket om den där känslan när man precis ska börja läsa en ny bok. Man har hela boken framför sig, en helt ny värld uppdelad i kapitel. Det lite samma känsla som att dela en hemlighet med en kär vän, det är bara Vi som vet. Så klart är det ju inte så, men när det kommer till böcker så är det lite anything goes.
I helgen har jag läst Vinteräpplen av Josefin Sundström. Den bästa jag läst på länge. Så kärleksfullt skriven trots att den till stor del är mycket mörk. En bok om att bryta upp, göra om och göra rätt för de som räknas. En bok som ger hopp och ser kärlek. En bok som berör. Vinteräpplen är Josefin Sundströms debutroman och bygger till stor del på kvinnoöden i hennes närhet. Rekommenderas varmt.”Viss kärlek är som vinteräpplen, mognar sent och håller länge“Här kan du läsa mer om boken!Bild: Eget collage med bild från forumbokförlag.
Åh, jag har också läst den i helgen! Mycket gripande och stundtals nästan outhärdligt mörk att läsa. Ja, det gjorde nästan fysiskt ont att läsa de värsta partierna. Spännande att som Josefin Sundström ha så många talanger!
Hanna i Malmö: Josefin har gjort ett mycket bra jobb här tycker jag också. För visst är det så att man nästan inte ville vända blad ibland för att det var jobbigt och man ville att det skulle stanna upp. Men sen är det ändå så mycket kärlek i allt det mörka, så man vänder på bladet och följer med.
Fint så!
Vilket bra tips. Perfekt när jag snart ska ut på jobbresa!
HomeRiver: Så bra, ladda upp med näsdukar bara. Det blir tufft ibland som sagt. Men sååå bra är den :).
Trevlig resa!